Shut Up and Run!!

Okej, nu fick jag lite feel, så nu tar jag det jag tänkte blogga igår. Om i förrgår. Sorry för att det blir lite inception-vibes..Men hur som. I måndags spinnade jag, den obligatoriska spinningen som jag inte har deltagit på.....ca tre veckor. Jag tyckte i all min ensamhet att spinning hörde vintern till och att vintern hörde Januari till. Vädergudarna tyckte annorlunda. Hursomhelst, nu var jag tillbaka i spinningsalen. Det gjorde ju inte saken bättre att jag dagen innan hade gjort ett taffligt försök till utomhuscykling. OCH att det var 100 grader i spinningsalen och luktade piss. But, I did it. Nog så. Men nu är det påsk och jag tänker f*n inte sätta en fot i en spinningsal förrens oktober, möjligen november. Nu börjar det ju, den fantastiska utomhussäsongen. Som vi har väntat, längtat, trånat osv.... Grus or no grus, jag skiter i vilket och cyklar ute!

 

 

 

Tänkte blogga igår, orkade inte. Tänkte blogga idag, orkade inte. Imorgon kommer det, jag känner det på mig. Den som lever får se.....

 

Idag var det dags. 5 km testlopp och jag hade haussat mig själv på twitter och outade att jag satsade på personbästa. Kanske inte ett jätte-rationellt beslut eftersom det pb:et sattes sent på förra säsongen. I förmiddags kände jag mig sådär sugen på löpning över huvud taget. Seeeeeeg som fan och konstaterar att jag lyckats SKRAPA ihop knappt 6 timmars träning på 3 veckor. Under. All. Kritik. Men det var ju bara att släpa sig bort till sjöhistoriska i minus 100 grader (läs minus 8). När jag väl va där så hade både händer och fötter i stort sett förfrusit. Rookie....

 

Men är det "race" så är det. Bara att bita ihop. Jag som kör på noll känsla och 100% Garmin fick panik när min klocka inte ville samarbeta för att jag lekte high-tech och gjorde massa oklara inställningar tidigare idag. Det enda jag hade att gå på var min playlist som jag visste var ganska exakt 23 minuter (pb = 22:50). Gick ut för fort som alltid i sub 4-tempo och sen tänkte jag att det är bara att KÄMPA. 3-varvs-bana med ca 200 meter is/snö osv per varv gjorde att man va tvungen att ta det lite lungt över det partiet. I mål på 23:05....YNKA 15 sekunder från pb...suck. Men vafan, grymt jobbat!!! OCH, jag blev tvåa :) har aldrig någonsin varit tvåa på någonting. Nu är ju inte 23:05 på något sätt en tid att skylta med, men va fan jag e glad! Nu kan jag inte sova för det förbannade, älskade endorfinruset som ställer till det. Detta va kul! Let's do it again!

 

I söndags tog jag tag i min självömkan och tränings-ovilja. Jag ville springa. Långt. men tanken på ännu ett varv runt Djurgården gjorde mig kräkfärdig... Jag visste ju att Team Rynkeby stod på vildmarksmässan och kollade hur långt det var till Älvsjö, 12-13 km, let's do it! Kände direkt att steget kändes lätt och jag var superpigg. hade väl varit konstigt annars eftersom jag har vilat så mkt som jag gjort. Boom, så var jag framme (med lite felspring här och där...) Kul att träffa alla i montern, men det var ett dumt misstag att jag stannade i ca 1,5h där. Det resulterade i att jag blev kall, stel och trött och de 13 km hem var tunga och gick mycket långsammare än på vägen dit. Hursomhelst var jag asnöjd med att ha sprungit 25km (highfive)....jag fick dock betala priset både måndag och tisdag då jag nästan var helt invalidiserad och ajajaj vad ont jag hade.

 

Tänkte springa intervaller igår, men det gick alltså icke! Istället laddar jag för Fastrun imorgon vilket betyder 5 km snabbdistans/testlopp. 5 km är en kräkig distans, pina från början till slut men ändå ser jag fram emot det imorgon och den mer optimistiska och naiva delen av mig siktar såklart på personbästa...

 

Sen är det ännu mera spring inplanerat den här veckan, nämligen på söndag. Då ska jag springa obestämd distans i Sollentuna med en viss ultralöpare som jag inte känner. Har bara träffat henne en/två gånger under Ride of Hope som hastigast. Lite prestationsångest får man ju när man vet att hon har sprungit ett av världens tuffaste ultra-trail-lopp UTMB och jag knappt orkar springa upp för en kulle.... Ska bli väldigt spännande och kul!

 

Tror att jag kommer fortsätta med fokus på löpningen den kommande tiden. Jag vill vara ute och även om man rent tekniskt kan släpa sig ut på racern så är jag inte så sugen på att få ångest och punka pga allt grus. Sen hade det ju varit kul om Alex någon gång hade haft tid att köra intervaller med mig ute...host host.

 

 

Jag tycker ju att jag har varit duktig. Harvat på hela vintern och så vidare. Sen var det Playitas, en fantastisk vecka som fick mig att lita på att min kropp klarar mycket träning. Sen kom vasan och vi vet ju alla hur det gick. Jag klarade mig än en gång. Men nu är träningslusten borta. Helt borta. Vill inte sätta min fot på ett gym eller snöra på mig löparskorna. Och jag har ingen som helst aning om varför.

 

Det är ju Mars nu om det har undkommit någon. Vilket betyder att snart är det sommar och då ska det presteras. PRESTERAS. Då ska man få utdelning för träningen, men om man inte tränar, vad får man då?

 

Sket igår i spinningen, vilket ALDRIG händer och idag hade jag inga som helst planer på att träna heller. Sen kom Julia hem och frågade om jag ville köra nått hokus-pokus-pass med henne i vardagsrummet. Med Biggest Looser-Jillian som sällskap på datorn. Sure, varför inte. Det var yoga, 35 minuter, hur jobbigt kan det vara liksom? H. E. L. V. E. T. E.... Vi såg ut som idioter. Jag kände mig som ett kylskåp, ett väldigt väldigt svagt kylskåp. Och nu är jag ännu mer rädd för min form. Vem är jag? Vad gör jag? Jag ska ju vara stark!?!? Får panik och väntar på en tränings-uppenbarelse. Tack å hej... Hjälp mig någon!!

 

 

De sista veckorna har varit helt high chaparall träningsmässigt. Först 30 timmars träning på playitas, sen ett sorgligt försök till spinning, knappt en veckan vila, vasaloppet och så vila igen. Igår stod det 3 timmars spinning med Team Rynkeby på schemat så det var alltså dags att hoppa upp på hästen igen. Hade en väldigt trevlig fredagskväll, men den var inte optimal uppladdning för spinningen...suck... #attmanaldriglärsig.....

 

Tänkte först att jaja, tre timmar e ju piece of cake, det äter jag till frukost, bara att hålla en bra nivå rakt igenom. Sen visade det sig att Alex körde nån slags co-pilot-tema på klassen vilket resulterade att jag satt där framme i cockpit med honom sista timmen. Jag fick såklart feeling och körde som fan. Inte bra. Var kräkfärdig en timme efteråt och tvingades ställa in planerna för kvällen....och för söndagen. Har haft ont i kroppen hela dagen, inte träningsvärks-ont. Utan mer att jag känner att jag skulle behöva ca 20 timmars massage.....min kropp vill inte samarbeta, den är arg på mig. Alltså är det dags att hitta lite post-race kontiunitet i veckan och kanske klämma in nått stretchingpass också. Har haft tryck/ont över bröstet hela dagen och jag hoppas/tror att det är något muskulärt. Eller i alla fall håller jag på att övertala den hypokondriska delen av mig att så är fallet eftersom den tycks tro att jag har cancer i hela kroppen....