Shut Up and Run!!

Det fanns en gång en tjej. Hon älskade höga klackar, senaste modet och att festa nätterna igenom. Lämnade inte hemmet utan make och igenomtänkt outfit. Grät stora tårar över dyra och höga stilettklackar som var överst på önskelistan. Ibland tog hon sig till gymet, men spenderade mer tid åt att kolla in hur hon såg ut i speglarna än att faktiskt ta i.

 

Idag såg jag henne. Hon stod framför spegeln på sats och ägnade säkert tio minuter för att se till att hästsvansen var perfekt och att sminket satt där det skulle. Bakom henne i spegeln såg jag mig själv. Det var märkligt. Jag såg en osminkad tjej med blött hår som luktade klor efter ett pass på Eriksdalsbadet. Hon hade ryggsäck. Och löparskor. Jag blev konfunderad. Irriterad.

 

Sedan sprang jag intervallerna förvånadsvärt lätt. Duschade och fönade och sminkade mig eftersom jag skulle på en grej efteråt. Och då kunde jag skymta henne igen. Den där tjejen. Det gjorde mig faktiskt lite glad. Träningen har vuxit att bli en stor del av mitt liv men jag vill aldrig, aldrig glömma bort den tjejen som mest bryr sig om apperance, disco och höga klackar, hon måste alltid få vara en liten liten del av mig. Även om jag mer än något annat vill bli snabb.