Shut Up and Run!!

Jessica väckte mig på söndagen genom att attackera från alla fronter (aka. fb, twitter, whatsup, mess och vanligt samtal) Och iom det så körde vi vår vanliga mingel-runda på Djurgården om än ej helt komplett, men vi hann mer än väl nörda loss ändå. Inga konstigheter. Tänk om jag ägnade hälften av tiden som jag ägnar åt att tänka och prata om träning till att faktiskt träna. Då hade jag vid det här laget varit en fullfjädrad långdistansare...suck. Att vinna över tanken, det är inte lätt och i synnerhet inte när man har en dygnsrytm som mer liknar en vampyrs än en homo sapiens.

Idag var i alla fall dagen D. Den dagen när jag faktiskt tog mig till gymet om än bara för att springa 7 km. Jag gillar inte att springa inomhus på löpband. Detta av främst tre anledningar:

1. Det är VARMT, vilket jag avskyr

2. I alla fall på SATS Gärdet så tvingas jag att stirra på mig själv i knappt en timme vilket aldrig har varit en favoritsysselsättning

3. Man känner sig som en stackars hamster som springer och springer men aldrig kommer någonvart.

Men nu var det gjort, första passet på gymet för i år och redan imorgon har jag för avsikt att bekanta mig med stakmaskinen... Vi får väl se hur det går. Tanken har slagit mig att ta på träningskläderna innan jag går och lägger mig ikväll för att bara kunna kliva upp och ut ut dörren imorgon när klockan ringer.

Over and out!!