I huvudet på en idiot
Idag skulle det ske, Vasan, eller ja Öppet Spår. 9 mil på skidor. Jag kan inte åka skidor, det märkte jag idag. Det var ett krig från start till mål med både ups and downs som hör till när man kör långlopp. Innan jag kör hela storyn tänkte jag dela med mig av lite tankar som dykte upp idag längs vägens gång.
* Vi hade i alla fall tur med vädret
* Det enda som är bra med en uppförsbacke är att det rimligtvis snart kommer en nedförsbacke
* Bara en mara kvar...
* VARFÖR utsätter jag mig för sånt här??
* Klassikern, klassikern, KLASSIKERN!!
* Att åka längdskidor är som att springa på halt underlag med handikapp
* Gud vad Sverige är vackert
* Vem var den jäveln som sa att det var nedför de tre sista milen?
* Det här är ju ändå rätt mysigt
* Man blir bra på det man tränar på
* Har någon testat att börja träna innan det blivit ljust och sedan fortsatt tills det blir mörkt igen? Suck
* Snälla låt mig inte komma sist
Nu var det några timmar sedan jag kom i mål och jag ligger nu nerbäddad i min säng. Även om kroppen gör det jävligt klart för mig vad jag utsatt den för idag har guldfiskminnet börja sätta in. Kanske ska köra nästa år igen?
Hela gänget vid starten ca 06:00, lyckligt ovetandes om
vad som komma skulle... Vilka killar alltså, tusen tack!
Kommentarer
Trackback
