Shut Up and Run!!

Varför kan jag inte bara hålla tyst och köra mitt eget race? Nej nej, här ska det gapas vitt och brett, lova saker som inte sker...och. så. vidare. Som påpekats är 22 personer från Team Stockholm på Mallis och cyklar...och det första jag gör är naturligtvis att gapa om att jag minsann ska matcha deras mil på cykeln den här veckan. Som en person med grav tourettes. Och detta är inte första gången ska ni veta... Som ni förstått vid det här laget så ligger jag inte direkt i "framkant" med det löftet. MEN, istället för att bara lägga ner så får jag istället panik och funderar på hur jag ska "ta igen" den här dåliga starten. Allt går. Det är sen gammalt. Men det måste GÖRAS, inte TÄNKAS. OBS: Är bättre på att tänka än attt träna för det mesta (pga är geni och inte elitidrottare...hehe).

 

Oj vad det går. Snön har knappt lämnat marken och vi är fortfarande i April, men jag har ändå hunnit cykla 125 mil utomhus i år! Grattis till mig :) Givetvis spelar träningsveckan på Playitas in men cykling är cykling. Mitt problem är dock att jag hellre myz-cyklar med Rynkebyare än att ge mig ut själv och bomba på, är liksom ganska bekväm och lat... Och det har ju ingen blivit snabb av vad jag vet (?). Oftast är snabbt inte så viktigt men ibland är det just det. Jag ska ju som sagt snitta 34 runt sjön om 1,5 månad.... Kanske borde ge mig ut själv imorgon och testa gränserna. Tung hiphop och house i lurarna och embracea mjölksyran!

 

Får just nu panikångest över att det inte går att ladda upp bilder...

 

MEN eftersom min nya bloggcoach Maggan har poängterat viktigheten i att uppdatera ofta så får ni ett plain-text-inlägg sålänge!

 

 

 

 

 

 

Varför tar det så förbannat lång tid mellan mina blogginlägg?!?!?! --> Ingen vet

 

Idag har vi varit på event igen, inga konstigheter. Vi vann ingenting, stackars oss.. Men blev en vattenflaska och en städduk(????) rikare..... YEY!!!!!! Annars är det mest bara cykling, cykling, cykling. Kul som fasiken men det känns som sagt inte som att jag tränar. jag och frugan diskuterade detta över en kulinarisk McD-middag ikväll. Vad hände? Vi tränade ju som djur i vintras. Nu känner jag nästan hur jag dag för dag blir tjockare och tjockare och det är fan inte okej! FYI skyller vi allt på fasaloppet...

 

 

 

 

Det är så fantastiskt. Hur utomhussäsongen bara golvar mig. Har cyklat mer än 30 mil den här veckan tror jag (jag vet inte eftersom min Garmin-mojäng har pajjat), och det känns typ inte ens som att jag har tränat. Som grädde på moset har jag dessutom simmat och haft seriös kvalitetstid med mina favoriter frugan och Emil. Man vet att man har fantastiska OCH fantastiskt roliga vänner när man har hicka och kramp i magmusklerna när man beger sig hem ♥ (som dessutom lagar mat till en)

 

Idag körde vi officiella utomhuspremiärcykling med Team Stockholm. Den tyska sidan av mig fick utlopp när jag cyklade fram och tillbaka genom klungan och skrek diverse saker, me like. Är dock inte ett så svårt jobb att vara ledare när man har så grymma deltagare!! Fun, fun, fun!!